Härnösands HK – Tyresö HF 22-34 (7-20)
Vad som händer på spelplanen ses och tolkas på flera olika sätt, sitter man på läktaren kan man se saker som spelare på planen inte ser och spelarna känner och ser saker personer på läktaren inte ser. Annledningen till att jag tar upp detta är att våra matchreferat vanligen skrivs utifrån ett läktarperspektiv, men denna gång då ordinarie skrivare inte kunde delta, så kommer referatet skrivas av mig som spelare.
Efter en tidig morgon och en bussresa som bara bestod av att sova och äta anlände vi till ett soligt Härnösand. Vi gick in i matchen med en inställning att inte underskatta Härnösands HK efter förra mötet hemma som slutade med en vinst på 17 mål. Vi bestämde oss för att gå in och ta det lugnt och köra vårt spel från början och inte låta någon utanför vårt lag störa det.
Första halvlek i denna match känns som en av de bästa vi någonsin gjort, speciellt om man ser till försvarsspelet. Vi kämpade med varandra för att hjälpa Marie i målet som tog i stort sett allt som gick förbi försvarsspelarna. Anfallet fungerade bra, men var kanske inte ett av våra bästa. Så länge vi bara var fokuserade på det vi gjorde och kämpade för varandra så slutade med att vi kom till bra lägen.
I halvlek var humöret på topp och vi ledde med 13 mål. Vi pratade denna gång om att inte gå in i andra halvlek och känna att det var klart, utan fortsätta där vi slutade och behålla skärpan.
Det gick inte riktig som vi pratade om i halvtid, i början av andra halvlek så hjälpte vi inte varandra lika mycket i försvar och slutade att stoppa Härnösands avslut. Vi tappade skärpan och glöden både i anfall och försvar och Härnösand som kom in med en ny vilja och kämparglöd minskade vår ledning till åtta mål. Efter ungefär halva halvleken fick vi tillbaka glöden och började spela bra igen. Trots detta vann Härnösand andra halvlek med ett mål, men vi kunde sätta oss på bussen hem glada över en vinst med 12 mål.
Jag tänkte inte lyfta någon enskild person denna match även om det finns ett par guldkorn, utan jag vill lyfta hela laget och det spel vi har i första halvlek. Man känner sig trygg både framåt och bakåt med varandra och vi visar hur bra vi kan spela tillsammans.
Bra jobbat tjejer!
/Annie Stenfeldt
