Tyresö HF

Detta blir nu tredje gången jag skriver ett matchreferat här på bloggen, och jag kan säga att det inte har blivit lättare. Det finns så mycket att tänka och tycka om varje match och ibland kan det vara svårt att sortera och värdera dessa tankar och åsikter så snart efter match. Dessutom var det denna gång match en tisdagskväll, endast tre dagar efter senaste matchen, och man har precis lagt den bakom sig för att fokusera på denna nya match. Men jag hoppas jag får med i stort vad som hände under matchen mot Irsta.

Då vi nu haft fyra matcher i rad med något lättare motstånd pratade vi spelare, innan denna match, om att vi var tvungna att höja vår nivå då Irsta skulle vara ett tuffare motstånd. Fortfarande var vi överens om att så länge vi spelade vårt spel så skulle det ordna sig.

Irsta hade skrivit inför matchen att de varit obesegrade 2010 och att de tänkte fortsätta med det, så de ansåg att vi skulle få svårt att vinna mot dem. Detta eggade oss ännu mer att vinna denna match och vi gick ut på plan bestämda över att det var dem som skulle få svårt att vinna över oss.

När matchen började spelade vi bra och tog ledningen med ett par mål. Vi samarbetade bra i försvaret och kom till lägen i anfallet, dock var vi inte fullt fokuserade i våra avslut och målvakten i Irsta kunde rädda flera avslut. Samtidigt som vi inte fick till alla våra avslut började Irsta göra mål och knappa in på vår ledning. Det kändes som att vi då började bli osäkra med oss själva och varandra och jag upplevde att vi spelade spänt, stressigt och ofokuserat resten av halvleken som slutade 10-10.

Det var flera tankar som kom fram under halvtidspausen, men det kändes ändå inte oroligt bland spelarna eller tränarna. Vi visste att det bara var att gå in och fortsätta spela bra försvar och bli mer noggranna i vårt anfallsspel.

Andra halvlek var som en bergochdalbana, vi gjorde ett ryck och ledde med fyra, fem mål, för att sedan låta Irsta komma ikapp, för att sedan rycka igen och låta dem komma ikapp. Alltså detta var inte en match där vi kunde slappna av, för då skulle Irsta vinna.  I stort sett hela andra halvlek såg ut på detta sätt, och spänningen varade ända till slutsekunden då Irsta fick ett sista frikast och siffrorna på tavlan löd 23-24 till oss. Skottet täcktes ner och vi åkte hem från Västerås med en uddamålsvinst.

Frida blev även denna match utsedd till matchens lirare vilket hon definitivt förtjänade. De senaste matcherna har hon vuxit enormt och jag tror att hon kommer fortsätta att växa ännu mer vartefter tiden går.

När det gäller lagets insats så kan jag inte säga mycket mer än att vi har definitivs höjt vår lägsta nivå. Vi spelar inte en av våra bättre matcher och lyckas ändå vinna vilket är starkt gjort. Det är bara att fortsätta spela för varandra och ladda om inför nästa match, då Nacka hemma i Nybodahallen den 30e januari.

/Annie Stenfeldt