Örebro - Tyresö 27-18 (12-11)
Matchen började bra för oss, det kändes som att vi var laddade för att vinna denna match och tog ledningen. Örebro är oss dock ”hack i häl” och vill inte ge oss ett för stort övertag. Örebros hemmapublik gav en känsla att det var SM-final som vi spelade. Ljudvolymen i sporthallen var hög och trummor och tutor ekade. Detta medförde vissa kommunikationssvårigheter i vårt anfall. Trots detta får vi lägen, detta kan bero på att vi känner varandra så pass bra vid detta tillfälle och vi gick lite på känsla. (Att poängtera är att detta är min upplevelse från linjen och niometersspelarna kan ha upplevt det annorlunda) Trots att vi var laddade så räckte det inte hela vägen i första halvlek, utan Örebro, som var minst lika laddade om ändå inte mer, kom ifatt, gick om och tog ledningen i slutet av första halvlek. I halvtid är resultatet 12-11 vilket inte kändes för jobbigt då vi visste att Örebro skulle bli ett tufft motstånd.
Andra halvlek är som en enda tjock dimma i minnet, knappt att man minns något, mest kanske för att jag inte vill. Vi tappar allt, känsla, vilja, inställning, ansvar och glädje. Örebro däremot slutade inte att spela handboll och körde på för fullt, med allt det som vi tappat.
Matchen slutar med en förlust för oss med nio mål. Detta blev en match som jag helst inte kommer ihåg och mer än detta har jag inte att säga om matchen i dagsläget. Jag hoppas nu att vi kan visa vad vi egentligen går för under de två sista matcherna och avsluta serien på ett bra och kul sätt.
Nu ger vi allt tjejer!
/Annie
