Tyresö HF

Ja vad ska man säga alla var nervösa inför denna macth, mig själv iknluderat, det var dags för seriefinal hemma i tyresöhallen och tjejerna hade ju faktiskt lyckats slå Nacka på deras hemmaplan, men som alla vet är Nacka ett väldigt starkt lag de leder serien.

Första halvlek började inte alls bra, försvarsspelet stämde inte och Tyresö hade stora problem med Nackas aggressiva försvarsspel, det var inte mycket alls som gick vägen för Tyresö egentligen. Tjejerna blev ofta stillastående och det snabba anfallsspel som har fungerat bra tidigare under säsongen fungerade inte alls som det brukar.

Samtidigt hade Nacka ett oerhört bra spel på nio meter egentligen matchen igenom men allra bäst var det under första halvlek. De bombade på riktigt ordentligt utifrån och varken försvaret eller målvakterna var speciellt lyckosamma, detta leder till att Nacka ganska tidigt kan dra iväg i målprotokollet och det hela började se ganska mörkt ut i mina ögon.

Samtidigt vill jag ge en känga till domarna som inte kommer upp i den standard man kan önska sig av domare på denna nivå, konsekvens i domsluten fanns det inte mycket av samtidigt är de väldigt ojämna i bedömningarna av situationerna som uppstår i matcherna.

I andra halvleks inledning ser det ut som en ny match, jag vet inte vad Rickard och Stefan sa till tjejerna i omklädningsrummet men det hade en väldigt stor effekt på spelet, jag börjar känna igen spelet och Tyresö jobbar sig ganska snabbt ikapp Nacka som istället har fått lite grus i maskineriet. I mitten av andra halvlek ligger Tyresö till slut under med bara två bollar, men då tar Nacka en timeout och spelet vänder åter till deras fördel.

Nacka tar som sagt åter kommandot i matchen och Tyresö orkar inte arbeta sig ikapp en gång till avståndet ökar sakta men säkert till Nackas fördel och de blir till slut Tyresö övermäktiga och Nacka kan till slut vinna matchen med 24-31.

Resultatet till trots fanns det en del ljusglimtar i Tyresös spel. Ika gör som för det mesta en bra riktigt bra match, hon har en oerhört bra inställning på plan och ger alldrig upp hon producerar framåt samtidigt som hon är väldigt aktiv i försvarsspelet. Hon blir utsedd till matchens lirare och eftersom det var jag som fick äran att utse denna spelare denna match kan jag inte göra annat än bekäfta detta efter att ha fått lite distans till matchen.

Annie gör även hon en riktigt bra match och stänker in hela sex mål på sex avslut, en hundraprocentigt insats framåt alltså, samtidigt bidrar hon med sin storlek och fysik i såväl anfallsspelet som i försvaret.

Jag måste lyfta på hatten för Nackas starttrio på nio meter. Dessa tre gör tillsammans 30 av nackas 31 mål. det var bland det värsta jag sett någonsin. Till matchens lirare utsåg jag till slut nummer 5 i nacka, hon gör hela tolv mål och missar inte många lägen i matchen, i andra halvlek fick hon bara spela anfall då hon drog på sig två stycken utvisningar i första halvlek men jag tvekade ändå inte i utnämningen, tolv mål är inte allt för vanligt i en enda handbollsmatch.


Till sist vill jag säga till tjejerna att inte ge upp! det är många matcher kvar i serien ännu och jag är helt övertygade om att detta bara var en liten plump i protokollet och att ni går stärkta ur detta och har alla chanser i världen att genomföra denna säsong med betyget mycket väl godkänt till slut. Samtidigt vill jag uppmana alla runtomkring dessa tjejer, kompisar föräldrar jag allihop att komma på matcherna och stödja tjejerna!

Detta blir nu tredje gången jag skriver ett matchreferat här på bloggen, och jag kan säga att det inte har blivit lättare. Det finns så mycket att tänka och tycka om varje match och ibland kan det vara svårt att sortera och värdera dessa tankar och åsikter så snart efter match. Dessutom var det denna gång match en tisdagskväll, endast tre dagar efter senaste matchen, och man har precis lagt den bakom sig för att fokusera på denna nya match. Men jag hoppas jag får med i stort vad som hände under matchen mot Irsta.

Då vi nu haft fyra matcher i rad med något lättare motstånd pratade vi spelare, innan denna match, om att vi var tvungna att höja vår nivå då Irsta skulle vara ett tuffare motstånd. Fortfarande var vi överens om att så länge vi spelade vårt spel så skulle det ordna sig.

Irsta hade skrivit inför matchen att de varit obesegrade 2010 och att de tänkte fortsätta med det, så de ansåg att vi skulle få svårt att vinna mot dem. Detta eggade oss ännu mer att vinna denna match och vi gick ut på plan bestämda över att det var dem som skulle få svårt att vinna över oss.

När matchen började spelade vi bra och tog ledningen med ett par mål. Vi samarbetade bra i försvaret och kom till lägen i anfallet, dock var vi inte fullt fokuserade i våra avslut och målvakten i Irsta kunde rädda flera avslut. Samtidigt som vi inte fick till alla våra avslut började Irsta göra mål och knappa in på vår ledning. Det kändes som att vi då började bli osäkra med oss själva och varandra och jag upplevde att vi spelade spänt, stressigt och ofokuserat resten av halvleken som slutade 10-10.

Det var flera tankar som kom fram under halvtidspausen, men det kändes ändå inte oroligt bland spelarna eller tränarna. Vi visste att det bara var att gå in och fortsätta spela bra försvar och bli mer noggranna i vårt anfallsspel.

Andra halvlek var som en bergochdalbana, vi gjorde ett ryck och ledde med fyra, fem mål, för att sedan låta Irsta komma ikapp, för att sedan rycka igen och låta dem komma ikapp. Alltså detta var inte en match där vi kunde slappna av, för då skulle Irsta vinna.  I stort sett hela andra halvlek såg ut på detta sätt, och spänningen varade ända till slutsekunden då Irsta fick ett sista frikast och siffrorna på tavlan löd 23-24 till oss. Skottet täcktes ner och vi åkte hem från Västerås med en uddamålsvinst.

Frida blev även denna match utsedd till matchens lirare vilket hon definitivt förtjänade. De senaste matcherna har hon vuxit enormt och jag tror att hon kommer fortsätta att växa ännu mer vartefter tiden går.

När det gäller lagets insats så kan jag inte säga mycket mer än att vi har definitivs höjt vår lägsta nivå. Vi spelar inte en av våra bättre matcher och lyckas ändå vinna vilket är starkt gjort. Det är bara att fortsätta spela för varandra och ladda om inför nästa match, då Nacka hemma i Nybodahallen den 30e januari.

/Annie Stenfeldt

Även denna match så var inte vår ordinarie skribent närvarande och kan således inte skriva något matchreferat. Därför blir det även denna gång skrivet ur ett spelarperspektiv.

Innan jag går in på matchen så vill jag ta tillfället i akt och hälsa vår något (ca 1vecka) försenade lagkapten/reseledare Patti välkommen hem igen från semestern.

Inför matchen tänkte vi tillbaka på föregående möte mot AvestaBrovallen, då på deras hemmaplan, där vi inledde matchen riktigt riktigt dåligt och låg under vid ett tillfälle med 8-1. Vi vann den matchen med 20-27, men det vi hade med oss i huvudet inför returmatchen var att vi skulle vara fokuserade från start.

Vi gick in i första halvlek och gjorde det vi skulle, i mina ögon gjorde vi varken mer eller mindre än så. Försvaret fungerade bra tillsammans med Marie i målet, vilket resulterade i endast 7 insläppta mål i första halvleken. Framåt kunde vi haft lite bättre tålamod samt bättre koncentration i avsluten.

Vi kände oss rätt nöjda i halvtid, dock inte på samma sätt som i förra veckans match mot Härnösand. Det var inte klart att vi skulle vinna än, det vill säga att vi inte skulle gå in i andra halvlek och slappna av, utan istället ha kvar adrenalinet från första halvlek och fortsätta där vi slutade.

Försvarsspelet och målvaktsspelet fortsatte i samma anda som i första halvlek och AvestaBrovallen kunde även denna halvlek endast göra 7 mål. En extra växel lades in i anfallsspelet och vi visade än en gång hur bra vi spelar tillsammans. Vi kom dock in i en mindre svacka, och kommentaren ”de spelar nu damhandboll, vi ska spela riktig handboll” kommer från vår kära Jensen som sedan tar en time out. Efter denna flöt det på bra igen och vi avslutade matchen med siffrorna 29-14.

Vår ordinarie skribent skrev efter förra mötet mot AvestaBrovallen att Frida då gjorde sin bästa insats för säsongen. Frida hade samma anda denna match och visade tydligt vart skåpet skulle stå och blev utsedd matchens lirare.

Åter igen vill jag lyfta hela laget som spelar för varandra hela matchen och kämpar tillsammans.

Bra jobbat tjejer!

/Annie Stenfeldt

 

Vad som händer på spelplanen ses och tolkas på flera olika sätt, sitter man på läktaren kan man se saker som spelare på planen inte ser och spelarna känner och ser saker personer på läktaren inte ser. Annledningen till att jag tar upp detta är att våra matchreferat vanligen skrivs utifrån ett läktarperspektiv, men denna gång då ordinarie skrivare inte kunde delta, så kommer referatet skrivas av mig som spelare.

Efter en tidig morgon och en bussresa som bara bestod av att sova och äta anlände vi till ett soligt Härnösand. Vi gick in i matchen med en inställning att inte underskatta Härnösands HK efter förra mötet hemma som slutade med en vinst på 17 mål. Vi bestämde oss för att gå in och ta det lugnt och köra vårt spel från början och inte låta någon utanför vårt lag störa det.

Första halvlek i denna match känns som en av de bästa vi någonsin gjort, speciellt om man ser till försvarsspelet. Vi kämpade med varandra för att hjälpa Marie i målet som tog i stort sett allt som gick förbi försvarsspelarna. Anfallet fungerade bra, men var kanske inte ett av våra bästa. Så länge vi bara var fokuserade på det vi gjorde och kämpade för varandra så slutade med att vi kom till bra lägen.

I halvlek var humöret på topp och vi ledde med 13 mål. Vi pratade denna gång om att inte gå in i andra halvlek och känna att det var klart, utan fortsätta där vi slutade och behålla skärpan.

Det gick inte riktig som vi pratade om i halvtid, i början av andra halvlek så hjälpte vi inte varandra lika mycket i försvar och slutade att stoppa Härnösands avslut. Vi tappade skärpan och glöden både i anfall och försvar och Härnösand som kom in med en ny vilja och kämparglöd minskade vår ledning till åtta mål. Efter ungefär halva halvleken fick vi tillbaka glöden och började spela bra igen. Trots detta vann Härnösand andra halvlek med ett mål, men vi kunde sätta oss på bussen hem glada över en vinst med 12 mål.

Jag tänkte inte lyfta någon enskild person denna match även om det finns ett par guldkorn, utan jag vill lyfta hela laget och det spel vi har i första halvlek. Man känner sig trygg både framåt och bakåt med varandra och vi visar hur bra vi kan spela tillsammans.

Bra jobbat tjejer!

/Annie Stenfeldt

Eftersom jag nu kommer missa två matcher i rad vilket är tråkigt, måste jag ju bidra med något. Jag tänkte därför sammanfatta halva säsongen som gått med en liten egenhändigt sammansatt lista, den bygger på mina egna åsikter men förhoppningsvis kan den roa någon.

Årets smällkaramell: GUIF:s målvakts näsa efter att vi möte dem.

Årets fint: Stod Linn Lemon för i hemmamatchen mot Örebro, när hon som Janusz sa skickade upp sin försvarare på läktaren för att köpa korv.

Årets film: Ja i denna grupp finns det väl bara en film egentligen även om det inte är min personliga favorit. Mean Girls, förstår inte varför men vi har sett den ungefär femtielva gånger.

Årets bomb: Rickards toalettbesök i Karlstad, det sitter i fortfarande.

Årets överdrift: GUIF-spelare som i lokalpressen sa att Tyresö sköt deras målvakt i ansiktet trots fyrametersluckor.

Årets restaurang: Växthuset vi åt i innan och efter Arbråmatchen, god mat och annorlunda inredning.

Årets duracellkanin: Det finns bara en, Ika!

Årets hackkyckling: Den rollen har jag fått ta över nu när Janusz inte är med längre.

Årets mest saknade: Janusz, dels pga det ovannämnda, men till största del därför att vi saknar dig.

Årets makeover: Även den står Janusz för när han kommer ned till hallen utan sitt berömda skägg.

Årets väckarklocka: Skottet Emelie fick i huvudet under uppvärmningen inför Avesta-matchen, inte för att hon varit dålig tidigare utan därför att hon var så väldigt  bra trots smällen.

Årets vändning: Vändningen i matchen mot Avesta, vad höll ni på med i början tjejer?

Årets mest förvirrade: Jag själv under GUIF matchen, det var ju så fruktansvärt lite syre i hallen att jag drabbades av syrebrist.


Det var allt för denna gång, om någon har något att tillägga är det fritt fram. Jag har en till notis på lager men det var Rickard som lanserade den igår och jag inväntar klartecken från honom innan den kommer upp

/Robban